Isn't it ironic?
Det är så fruktansvärt frustrerande när man är så här hungrig som jag är nu, pappa kommer hem med massa massa thai-mat och man vill bara hugga in. Men nej, då måste man vänta. Vänta på att bror Emil ska komma hem först. Maten finns här och bordet är dukat. Men ändå får man inte äta. För maten måste stå och fresta sönder min mun först.. ååhh, jag orkar inte.
EEEMIIIIIL (..tänk er pappan i 'Emil i Lönneberga'), KOM HEM NU!!!!!!
Kommentarsfält
Trackback
