Sommarminnen
31 juli, en sommarnatt på Hanöhus terrass, vi smet iväg, satte oss på stranden och pratade, lite gömda bakom ett träd för att ingen skulle se oss. Jag var ju "typ" tsm med mitt ex, så det var ju lite förbjudet. Men jag trivdes. För en liten stund kände jag en knutta lycka. Som jag aldrig känt förut. Det är inte så att jag sitter här och är desperat nu, men jag tänker på det då och då. Den lyckan du fick mig att känna. Och det gör mig glad :) Jag är glad för att jag fick den tiden med dig. De två (vi möttes där en gång till, en annan kväll) gångerna vi gömde oss bakom trädet, barfota på stranden. Det enda jag hade velat ändra på är mitt nej. Till ett ja. Det var mitt dummaste nej någonsin, men det var ju för en anledning. Världens mest idiotiska anledning, nu i efterhand.
Vi åkte hem, på vägen från musiken och allt folk på terrassen gick jag en bit ifrån dig för att ingen skulle förstå, misstänka. Jag ljög för honom och sa att en kompis skulle hämta mig, när jag i själva verket åkte hem tillsammans med dig i en taxi. Höll handen hela vägen. Det var förbjudet. Men det kändes ju så bra. Han ringde 7 gånger, men jag svarade inte. Jag var ju lycklig med dig. Vi pratade om att sova med varandra, dock en i soffan och en i sängen. Vi fick ju inte dela säng, pga den där idiotiska anledningen. Men det blev aldrig så och vi skildes åt, efter en halvtimmes kramande innan vi sa godnatt. Den natten sov jag gott. 31 juli, det var en bra sommarnatt.
Är det inte helt underbart att ha såna här sommarminnen? =)
