aLowLifeinHighHeels

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet inte ens varför jag skriver detta inlägg. Tänker jag publicera det? Det får vi se. Kanske. Jag vill bara få ur mig en sanning som jag burit inom mig ett tag. Som jag vet, att om jag hade erkänt den tidigare så hade det spelat en stor roll på vårt sista 'försök'. Okej, det är två sanningar faktiskt. Sanning 1 - Jag tror inte jag varit kär sedan i somras. Jag har intalat mig att jag varit kär, jag har försökt vara kär. Få känslorna tillbaka. Men pirret som brukar finnas i magen då har varit någon helt annanstans hela hösten. Långt ifrån min mage. Sanning 2 - Det fanns en annan. Och det var där pirret fanns. Nu säger jag inte att jag var kär, absolut inte. Men det pirrade. Och det var anledningen till att jag tvekade så länge innan jag gick med på att ge det ytterligare ett sista försök med dig, det som kom att bli det sista någonsin. Jag väntade på besked från honom. Jag ville ha honom. Inte dig. Men det hela rann ut i sanden mellan oss och till slut gav jag upp. Så när du vräkte ur dig att du var så fruktansvärt kär och kunde inte fortsätta utan mig vid din sida så tänkte jag. Okej, vi kör. Jag försöker. Och det gjorde jag verkligen. Jag försökte.

Men det som gör mig så sur, ja - så sur så jag valt att ta till ordet 'hata', är att du fick mig att lura mig själv fast att jag vet så väl hurdan du egentligen är. Jag tillät mig själv att falla för dina falska äckliga ord ännu en gång. Jag tillät mig själv att ge upp någon som jag fortfarande tänker på varje dag. Till och med när jag var med dig tänkte jag på honom. För det var ju honom jag ville ha. Inte dig.

 Jag borde ju veta det nu? Jag vet ju att du är en stor lögn hela du och det har du alltid varit. Du är ingen kärleksperson, du kan inte älska. För hur många gånger har du inte ljugit mig rakt upp i ansiktet och sett mig gå på det? Helt ärligt så tycker jag redan synd om din nästa "flickvän". För hur många gånger ska du vara otrogen mot henne? Hur många gånger ska du ta hem andra tjejer över en natt och sen låtsas om som ingenting inför henne? Hur många utav hennes vänner ska du strula med? Jag förstår inte hur en sån människa som du fungerar. Hur kan man tillåta en person att bli så lurad? Hur klarade du bara av att se mig bli så lurad? Skäms du inte? Har du inget som helst samvete någonstans? Du borde börja bry dig om de människor som du tycker om, och som tycker om dig tillbaka. För snart finns det inte många kvar.

Ah, jag vet fortfarande inte varför jag skriver allt detta. Jag vill bara få allt ur mig, få ut dig ur mitt liv. Egentligen vill jag bara köra hem till dig och skrika dig rakt upp i ansiktet att du var ett andrahands-val, jag ville ha någon annan egentligen!! Bara för jag vill att du ska veta det. Jag vill att du ska veta att du inte är den enda för mig, och har inte varit det på ett halvår. Men jag gör inte det, jag ska aldrig mer se åt ditt håll. Jag ska aldrig mer prata åt ditt håll och det är inte nån idé att du ens försöker prata åt mitt. Jag hatar dig.